Spärrning av betonade (ej av filologiska eller andra skäl urskilda) ord eller
meningar inom löpande text är typografiskt störande i alla språk och bör undvikas
så mycket som möjligt. I engelskan är en sådan spärrning okänd och bör
automatiskt ersättas med kursiv, om detta kan ske utan principiella ingripanden i
manuskriptets disposition i övrigt. Samma gäller för franskan. Spärrning måste i
tyskan tolereras mera än i något annat språk. Svenskan intar en medelställning.